Kunskapsnationen som inte kan lära

Inom många områden ligger Sverige väl till i internationella jämförelser. Vi är ett innovativt land, och vi tar relativt lätt till oss nya innovationer. Vi har kommit långt inom miljö- och klimatområdena. Vi har ett internationellt sett högt valdeltagande och hög jämställdhet. Vi har en mycket framgångsrik IT- och musikindustri m.m. Alla exempel på områden som resten av världen kan lära sig från, inspireras av och som vi skall vara stolta över.

Men samtidigt finns det samhällsområden där Sverige inte är alls särskilt framgångsrika i internationella jämförelser. Och där vi skulle kunna lära och inspireras från de bästa länderna i världen. Integrationen är en sådan fråga. Gängkriminaliteten är en annan. I en nyligen uppmärksammad internationell studie hamnade Sverige först på plats 83 av 133 länder när det gäller samhällskriminalitet. Vi har sett våra skolresultat gå åt fel håll under en rad år, även om försämringen verkar ha stannat upp i de senaste PISA-mätningarna. Sverige är världens svåraste land att få nya vänner i enligt en undersökning som SvD refererade till i en artikel den 25 december 2018. Vi har svårigheter att attrahera och behålla talanger, vi har långa vänteköer inom sjukvården. Det är nästan omöjligt att komma åt en hyreslägenhet för en nyinflyttad i Stockholm och så vidare.

Tyvärr framställs dessa områden ofta i Sverige som typiskt svenska och att vi inte kan jämföra oss med andra länder. Än mindre lära oss från andra länder.

Detta är en inställning som inte håller för ett litet exportberoende land. Precis lika lite som att näringslivet kan ignorera utvecklingen i andra länder kan våra samhällssektorer göra det. Vi måste helt enkelt systematiskt utveckla våra offentliga institutioner. Eller som Vinnova uttrycker det i sin rapport från 2019 om offentlig verksamhets innovationskraft: ”Frånvaro av tydliga och systematiska processer som fokuserar på tjänstekvalitet i offentliga verksamheter och på innovationsprocesser är ett hot mot välfärdssystemens utveckling och mot Sveriges innovationskraft och mot Sveriges attraktionskraft för ett i hög grad globaliserat näringsliv.

Flera länder i Sydostasien som Singapore, Taiwan och Sydkorea, men även Kina har investerat mycket tid och resurser i att lära sig hur andra länder hanterar de utmaningar man själva står inför. Delegationer på delegationer har besökt europeiska länder under en lång rad år. Systematiskt har man sedan tagit till sig och vidareutvecklat de goda exemplen man hittat. Taiwan är i dag det säkraste landet i världen enligt ovan undersökning där Sverige hamnade på plats 83. Singapore och Korea är betydligt längre komna än vad gäller it-system för den offentliga sektorn, något som bl a vår statsminister blev vittne till under sitt besök i Seoul i december förra året. 

Men vi behöver inte åka så långt som till Asien för att hämta inspiration. I Europa finns det gott om länder som har mycket spännande lösningar på många av våra utmaningar som gängkriminalitet, integration, tillgängligheten inom vården, bostadstillgången, yrkesutbildning av unga m.m.

Behöver det vara så här? Borde vi inte bli bäst i klassen på att utvärdera och omsätta goda exempel och erfarenheter från andra länder inom den offentliga sektorn? För det är alltid betydligt billigare och mindre riskfyllt att lära sig från andra än att försöka utveckla samma lösning själv.

Vi anser att Sverige behöver en nationell strategi som främjar bevakandet, utvärderandet och lärandet om hur myndigheter och organisationer, regioner och städer i andra länder hanterar de utmaningar vi i har svårt att komma till bukt med. Detta är ett perspektiv som mycket sällan förs fram i den offentliga debatten där endast mer skattemedel och nya eller strängare lagar förespråkas. Men om nu den institutionella strukturen inte är optimal för att hantera våra utmaningar - den kanske t o m utgör en del av problemet?  Eller om institutionerna saknar förutsättningar, verktyg och kompetens för att effektivt samverka för att ta fram en gemensam lösning? Är då fortfarande mer skattepengar och nya lagar lösningen? Att genomföra radikala förändringar av en institutionell struktur är alltid problematisk och riskfyllt. I synnerhet som komplexiteten hela tiden tilltar. Vad kan då vara bättre än att lära sig från andra som har hanterat samma utmaningar? Och kanske t o m få hjälp i genomförandet om beprövad erfarenhet finns att hämta?

Den nationella kunskapsplattform om governance av komplexa samhällsutmaningar vi vill skapa har ambitionen att fylla en del av detta tomrum. Ett Stockholm Center of Governance där såväl svenska som internationella best practices inom en rad områden lyfts upp och dokumenteras. Där erfarenheter från dessa exempel kan förmedlas, kanske i någon form av peer-to-peer-strukturer. Och där dessa best practices utgör en viktig referens och kunskapskälla i olika typer av kompetensutvecklings- och verksamhetsutvecklingsprogram. Inte bara för den offentliga sektorn, utan i lika hög grad för den privata och den ideella sektorn när det kommer till komplexa samhällsutmaningar.

För många av de komplexa utmaningar som dagligen lyfts i samhällsdebatten är vi inte ensamma om. Mycket kunskap och erfarenhet finns utanför landets gränser och vi behöver bli ett av de främsta länderna i världen på att lära från andra och omsätta kunskaper och erfarenheter som varit framgångsrika på andra ställen på våra egna förhållanden – och på så sätt i sin tur kunna hjälpa andra länder med våra kunskaper och erfarenheter.

2020-08-24

Jonas Törnblom

Referenser:

https://www.numbeo.com/crime/rankings_by_country.jsp

’Sverige är världens svåraste land att få nya vänner i, enligt https://cms-internationsgmbh.netdna-ssl.com/cdn/file/2017-09/Expat_Insider_2017_The_InterNations_Survey.pdf

https://www.internations.org/expat-insider/2019/the-nordic-countries-39838