WHY WASTING A GOOD CRISIS
Why wasting a good crisis
Debatten om vår hantering av coronakrisen har fokuserat på systemfel och samhällets otillräcklighet i att hantera oväntade kriser. En kommission med brett uppdrag tillsätts för att se över den svenska hanteringen av corona-krisen, jämföra med andra länder och komma med förslag på förbättringar.
Risken finns att dock att man inte ser att samma tillkortakommanden även präglar hanteringen av andra samhällsutmaningar och att slutsatserna i debatten och av kommissionen endast fokuserar vad vi kallar högintensiva kriser. För ”fokus har hittills legat på avsaknad av beredskapsförråd, brist på kunskap och rutiner hos äldreomsorgen och underskott på personal och intensivvårdsplatser. Även om dessa aspekter är viktiga, så finns det ytterligare andra svagheter som pandemin har pekat på, vilka potentiellt har större principiell betydelse.”
Samtidigt som andra hävdar att den svenska förvaltningsmodellen behöver reformeras (bl. a. DNs ledarredaktion 2020-07-02).
Oväntade, högintensiva kriser som Coronakrisen har mycket gemensamt med lågintensiva kriser: Båda …”drabbar många människor och stora delar av samhället och hotar grundläggande värden och funktioner. Kris är ett tillstånd som inte kan hanteras med normala resurser och organisation. ….Att lösa krisen kräver samordnade åtgärder från flera aktörer.”
Exempel på lågintensiva kriser är:
Klimatkrisen
Utanförskapet/integrationskrisen
Mental ohälsa
Förlorad biodiversitet och artrikedom
Gängkriminalitet och organiserad brottslighet
Dessa uppfyller alla kriterierna om ovan och klassificeras i media som kriser, men ändå fördjupas de, år efter år. För dessa kriser
Är gränsöverskridande och kan därför inte delegeras till en institution eller en organisation utan kräver samverkan och ofta extraordinära insatser
Är mycket komplexa och saknar givna lösningar
har ofta intressenter med motstridiga intressen, möjligheter och drivkrafter
Samtidigt som det finns mycket att kritisera i den svenska hanteringen av coronakrisen, framför allt vad gäller koordinering och samverkan finns det exempel på lyckad samverkan mellan såväl offentlig som privata som ideella aktörer på en horisontell nivå. ”Boin et al (i denna artikels lästips) understryker hur krishantering som tillåter improvisation blir mer effektiv än den som styrs av rigida och detaljerade planer. Anpassningsförmåga ställer krav på flexibilitet och på att våga tänka utanför det invanda, samtidigt som det kan kräva snabba förändringar av de styrande regelverken.”1
Institutionernas förmåga till flexibilitet och att våga tänka och agera utanför det invanda är viktiga egenskaper för att hantera såväl högintensiva som lågintensiva kriser. Att kunna undvika låsningar och handlingsförlamning. Att kunna samverka och samarbeta utöver sina organisatoriska gränser. Att se helheten, men samtidigt olika aktörers perspektiv. Att kunna förutse och uppskatta konsekvenser i olika scenarier. Men. … det uppstår (inte) av sig själv utan kräver investeringar i resurser, utbildning och övning. Det kan byggas in i verksamheter och regelverk. Det kan implementeras i form av ett mindset, en inställning, hos personal och beslutsfattare, så att de förstår sin organisations roll men också förbereder dem för att hantera snabba förändringar och att våga agera utanför gängse ramar. Det kan förberedas genom övningar inom och mellan organisationer där behov av samverkan och kreativa lösningar kan diskuteras och förberedas.”1.
I Vinnovarapporten om en svensk School of Governance skrev vi:. Det svenska samhället står (samtidigt) inför nya utmaningar, båda nationellt och internationellt – utmaningar som fordrar både kraftsamling och nytänkande. Särskilt angelägen är omställningen till ett hållbart samhälle där både Sverige och resten av världen släpar efter. Insatser för att möta dessa utmaningar försvåras ofta av en växande samhällskomplexitet och behov av gränsöverskridande samordning.
Med rötter i en internationellt erkänd nordisk tradition av starka institutioner baserade på ett brett förtroende hos befolkningen ska SSoG verka för att bygga kunskap och utveckla styrformer och ledare som kan bidra till en framgångsrik omställning till ett hållbart samhälle i Sverige och globalt. Särskilt fokus bör läggas på att främja samordning över ämnessektors- och institutionsgränser samt evidensbaserat och etiskt genomtänkt beslutsfattande. SSoG ska också erbjuda möjligheter till återkommande fortbildning givet en allt snabbare teknisk utveckling och alltmer bindande sociala och miljömässiga restriktioner i en alltmer komplex miljö.
Rapporten kom fram till att Sverige saknar en sammanhållen utbildnings- och forskningsmiljö av hög internationell klass inom governanceområdet.
För en allt snabbare samhällsomvandling, till en del genom spontana processer, ökar behovet att fortlöpande uppdatera såväl de mänskliga resurserna, som våra organisationer vad gäller spetskunskaper, framkantsverktyg och kvalificerade färdigheter.
Denna satsning ska
Främja framsynthet, insikt och förståelse för samhällsbehov och nya möjligheter
Skapa förutsättningar och kapacitet för organisatorisk och samhällelig förändring
Fungera som nod – nationellt och internationellt – för utbyte av erfarenheter
Utgöra ett centrum för kunskapsutveckling genom forskningsverksamhet
Vi rekommenderade därför skapandet av
En eller helst flera högskoleutbildningar på masternivå, gärna där flera universitet och högskolor samverkar med kopplad forskningskapacitet
Ett fristående nationellt kompetenscenter - ett Stockholm Centre of Governance - som ska fungera som nod och verkstad för kunskapsbildning och kommunikation, främja överföringen av goda exempel samt samla aktörer och erfarenhet runt styrningen av gränsöverskridande, komplexa förändringsprocesser.
Coronakrisen visar att den svenska förvaltningsmodellen behöver reformeras. En bättre systemförståelse, förmåga till gränsöverskridande samarbeten och överföring av kunskap och erfarenheter goda exempel är elementärt – inte bara för att hantera oväntade kriser utan även pågående lågintensiva sådana. Vårt arbete med att skapa en eller flera svenska Schools of Governance samt ett nationellt kunskapcenter är därför ett viktigt bidrag till en resilientare och effektivare svensk förvaltningsmodell.
Ett samhälle som är så komplext som vårat behöver förmågor, kompetens och verktyg för att samordna olika och parallella insatser. Saknas dessa behöver man att behöva överordna vissa mål och åtgärder på bekostnad av andra. Ett exempel på detta är hanteringen av Coronapandemin där vi ser at vissa verksamheter kollapsar samtidigt som andra blomstrar. Centrala samhälleliga värden får liksom stå tillbaka. Kulturen stängs ner. Delar av näringslivet stängs ner. Rörligheten begränsas.
Om man tar sjukvården som ytterligare exempel å den man behöver överordna och underordna. Covidpatienter premieras, medan stora elektiva vården skjuts på framtiden.