Missionsorienterad innovation, en kunskapsöversikt - Sammanfattning

Intresset för det som kallas missionsorienterad innovation har vuxit internationellt och
på senare tid även blivit föremål för svenskt intresse och svenska innovationsprogram (fortsättningsvis förkortat MOIP eller MOIPar). Utgångspunkten är att statens och den offentliga sektorn både kan och måste ta en aktivare roll som samhällsinnovatör och samhällsomvandlare.

En växande komplexitet i samhället anförs som förklaring till varför många frågor inte får ändamålsenliga och tillfredsställande lösningar. Existerande institutionella strukturer förmår inte hantera den här sortens frågor. Det brukar beskrivas som förklaringen. Samtidigt ökar kraven och förväntningar på att myndigheter, och i förlängningen våra politiker, ska kunna leverera lösningar på just viktiga samhällsfrågor. Missionsorienterade innovationsprogram framställs som ett nytt sätt att åstadkomma detta genom att stimulera till breda samverkans- och innovationsprocesser, ledda av offentlig sektor. Som ett sätt att utveckla just nya och effektivare angreppssätt på komplexa, gränsöverskridande frågor. De utmaningar vilka går bortom vad våra institutioner förmår hantera. Vi har sett ett behov av att få en kunskapsöversikt över både idéerna och erfarenheterna från arbetet med MOIPar. Det är viktigt att förstå vilka utmaningarna är och såväl framgångar som misslyckanden från tidigare program. Vi har därför gått igenom och ställt samman erfarenheter från en rad MOIPar från EU, OECD och andra internationella och nationella organisationer och myndigheter. I en inledande del redogör vi för såväl teorin och tankarna bakom missionsorienterad innovation som statens roll som innovatör och samhällsomvandlare. Inklusive kritiken mot konceptet som sådant och att staten skulle ha en funktion att fylla i sammanhanget. Vidare beskriver vi både olika typer av och policystrukturer för MOIPar. Inklusive önskvärda färdigheter och kapaciteter samt ett antal verktyg och metoder som tillämpats. Därefter redogör vi för generella erfarenheter från MOIPar. Vi tar upp frågor som upplevda risker och ekonomiska och finansiella utmaningar, men även strukturella och 3 (2) organisatoriska svårigheter. Vi illustrerar även olika organisationers försök att hantera utmaningarna i några exempel.

Vi redogör för några metodologiska utmaningar. För att hitta nya lösningar behövs ofta experimenterande, vilket kan vara en utmaning för många politiskt styrda organisationer. Vi belyser även nödvändigheten av ansvarsfördelning och ”ägande” av frågorna samt vikten av bemyndigande från högsta beslutsnivå. En central fråga är också hur den här typen av program ska utvärderas och bedömas. I en sammanfattande del syntetiserar vi framställningen under tre rubriker motsvarande två faser och en central aspekt: formering, governance samt finansieringen av MOIPar. Under formeringsavsnittet redovisas de frågor som rör hur man säkerställer rätt förmågor, kompetenser och engagemang. Men även betydelsen av en gemensam förståelse av behov, problem och olika aktörers intressen. Allt för att kunna formera ett system med basen i en inkluderande vision givet den större missionen. Under governance-avsnittet belyser vi frågor som förändring av individuella och kollektiva beteenden för att möjliggöra tvärsektoriella samverkan. Vi tar även upp vikten av att hantera osäkerhet, konflikter och motstridiga intressen i den här typen av samordnande strukturer även över tiden. Men också betydelsen av att skapa och upprätthålla en hållbar samarbetsstruktur som kännetecknas av ett högt engagemang, framdrift, nyfikenhet och ett aktivt lärande.

I ett avslutande avsnitt lyfter vi några aspekter på tvärsektoriella samarbeten i komplexa frågor som inte, eller i otillräcklig utsträckning uppmärksammas i forskningslitteraturen och därför bör meritera mer forskning. Det är frågor som skillnader mellan olika typer och grader av komplexitet och dess betydelse för val av metod, förväntningar etc. Men även ledarskapets förmåga att leda och delta i komplexa samarbetsstrukturer med ofta otydliga mål. Slutligen är även frågan om digitala stöd för samverkan av vikt. Den digitala utvecklingen går mycket snabbt, och kan vara av stort värde för den här typen av komplexa samverkansprocesser. Vi lyfter också svårigheterna med att finna affärs- och finansieringsmodeller för en ändamålsenlig och långsiktiga resurstilldelning av MOIPar. Vi hoppas att den här kunskapssammanställningen ska kunna bidra till en nödvändig utveckling av processer, metoder och verktyg för organisering och ledning av 4 (2) hanteringen allt mer komplexa samhällsutmaningar. Och här då i formatet missionsorienterade innovationsprogram.

Majid Asgari, Huvudförfattare

Mats Tyrstrup, Redigering
Jonas Törnblom, Redigering

Fakta:

Majid Asgari har läst Ekonomprogrammet vid Uppsala universitet, med en grund i företagsekonomi och fördjupning i ekonomisk historia. Efter examen påbörjade han forskarutbildningen i ämnet ekonomisk historia och är nu i slutskedet av sitt avhandlingsarbete. Sedan 2019 har han arbetat som forskningsassistent åt Mats Tyrstrup i ett antal projekt och uppdrag. Från och med årsskiftet 2020/2021 är han även knuten till SCoG som utredare och analytiker.